Hej! Vi har nu båda läst 8 sidor av Ondskan och känner oss manade att skriva ett inlägg om våra första tankar om denna bok.
Sara: Vi kan börja med omslaget av boken. Den upplaga som vi läser ur har ett foto av fyra personer som står vid havet. Eller, tre utav dem står upp och den siste sitter ihopkrupen och blir slagen. Det är ett slagsmål vi ser. Denna bild och det faktum att man redan under de första åtta sidorna får läsa om när huvudpersonen både slåss och blir slagen ger mig en känsla av det kommer många fler knytnävskamper och att boken är ganska rå, mörk och blodig.
Sedan har vi titeln; ”Ondskan”. Vad är ondskan? Är det huvudpersonens våldsbenägna pappa? Är det tanken på att förlora det gäng som är det närmsta han kommer vänner? Eller är det bara livet i sig? Jag känner på mig att ju längre in i boken desto fler alternativ kommer vi få till den här frågan, men jag ser fram emot att få den besvarad.
Jag kan inte säga mycket om huvudkaraktären vid det här laget, men jag vet att han heter Erik och att han inte har den bästa hemmamiljön. Sedan har han sitt gäng och jag är säker på att han kommer försvara sin plats som ledare i det gänget till sista droppen, rädd för att bli lämnad ensam och bara ha sin farsa till sällskap.
I övrigt så tycker jag att boken är skriven på ett väldigt bra och gripande sätt, författaren använder ett, vad jag gillar att kalla, ”tidlöst” språk. Även om boken varken utspelar sig eller är skriven i den ”moderna” tiden så funkar språket även nu. Det är enkelt att leva sig in i den, vilket är en kvalité som jag värdesätter ganska mycket. So far so good.
Isolde: Vi kan börja med titeln, jag är i nuläget ganska osäker på vad titeln har att säga men jag har en idé om vad den kan betyda. I de första sidorna får man läsa lite grann om hur huvudkaraktären, Erik har det hemma. Han värkar ha det ganska kämpigt hemma med en far som är väldigt sträng och som slår honom. Denna händelse får mina tankar att kopplas till titeln, fadern kan ju vara den onda gestalten i det hela lika mycket som den kanske inte har någonting alls med honom att göra.
Om man går vidare till omslaget så kopplar jag även det till en av händelserna som händer precis i början av boken. Bilden på omslaget föreställer tre pojkar som står upp och en pojke som halv sitter upp samtidigt som han försöker täcka sitt ansikte mot slag. Det är även precis det som händer cirka 3 sidor in i boken. Erik hamnar i ett slagsmål som kommer bestämma om han ska få stanna i gänget (som han tillhör) eller inte.
Språket som används i boken är väldigt modernt fast med inslag från det man hade runt 1950/1960-talet.
Till sist har vi huvudkaraktären, Erik. Hittills har jag fått en bild uppmålad om att han antagligen är ganska olycklig, som sagt hans far slår honom vilket inte är det roligaste som kan hända en person, men till faderns försvar så var hans uppväxt antagligen likadan och som man säger äpplet faller ju inte långt bort ifrån trädet. Dock var ju barnaga ganska vanligt på den tiden. Jag uppfattar att Erik är väldigt smart och uträknande, som vi får se under slagsmålet mellan han själv och en grabb som kallas Fyrtornet.
Jag tror att gängmedlemskap och status spelar ganska stor roll under denna tid, och faktumet att man verkligen inte vill vara ensam eller utanför.