Hej Eriks pappa.
Hur kan du ens ha mage att slå din egen son?!
Hur kommer det sig att du gör något så förskräckligt mot din son? Är det så att du själv haft en kass uppväxt eller är det så att slå ditt egna barn är lite utav en hobby? Jag undrar verkligen hur du tänker när du slår din son…
Jag förstår att det kan ha varit jobbigt OM du själv blev slagen som barn, iså fall passar ordspråket ”äpplet faller inte långt ner från trädet” dig helt utmärkt. Men det säger kanske att den här cykeln måste brytas någon gång, det är ju inte värt att en generation ”beter sig” likadant. Det är bättre att vara den större människan och sluta med saker som bara skapar lidande för andra människor. OM det nu är så att du blev slagen så tycker jag att det är synd ingen tycker ju att det är roligt att få stryk, eftersom att jag antar att du som liten inte tyckte det var så himla skoj att bli slagen men att du nu i princip njuter i att slå Erik, jag förstår verkligen inte vaför du för vidare smma ledsamma barndomsminnen till dina barn. Bara för att du har blivit slagen ger dig dock inte rätten att slå dina egna avkommor.
Tack på förhand för att du tar och läser detta mail, så tack och hej från mig.